På lördagen lämnade vi Bowen och for till Seattle. Efter en och en halv timme i kö vid gränsen kom vi äntligen över. Vi pausade i en liten mysig stad på vägen ner, Fairhaven söder om Bellingham.
När vi kom fram till Lisbeth i Seattle, stod hon i köket och lagade mat. Hennes man Arthur var på utflykt med en kinesisk studentska, så det var bara vi tre. Så mycket mat Lisbeth hade gjort, tillräckligt för många fler än oss. Trots att jag inte sett Lisbeth på 25 år ser hon likadan ut. Vissa människor har bra arvsanlag. På kvällen kom Arthur och studentskan hem. Han hade glömt sin sovsäck och pallade inte en natt till i bergen.Vi pratade och gjorde oss i ordning för natten. Nästa dag åkte Torgil och jag till Seattle Pike's Market och akvariet. Det är det tredje akvariet vi har besökt på den här resan. Jag visste inte att han var så intresserad av fiskar, förutom att äta dem så klart.
Vi gick runt på stan och hannt även med ett besök i Seattles underjordiska stad. P.g.a. översvämningar m.m. övergavs första våningen i alla hus i det första Seattle. Dagens gatuplan ligger således i höjd med andra våningen i dåtidens stad. Lisbeth tog oss även till slussarna, där vi kunde se hur laxarna vandrade upp i laxtrappan.
Vi hade gemensam kvällsmåltid innan vi alla packade in oss i Arthurs bil och for till Lettland kulturhus. Där var det svensk musikkväll med bandet Väsen. Många med svenskanknytning samt invandrade svenskar var där, några kunde även svenska. Sen blev det svensk folkdans några timmar, där jag inte deltog. Torgil bara satt och ritade och märkte inte tösen som tittade på honom hela kvällen.
På måndagen lämnade vi Lisbeth och Arthur för att flyga hem, trodde vi. Flyget var inställt så var tvungna att vänta till nästa dag.