Nordamerika 2015

Återigen misslyckades vi med att komma iväg tidigt. Vi var inte framme i New Orleans förrän halv 8 på kvällen. Alla hotell inom rimligt avstånd till Vieus Carre', franska kvarteret (som mest består av spanskbyggda hus) var orimligt dyra. Vi tog in på ett inom gångavstånd men till standarden var priset högt. Det visade sig vara ett genomgående tema i denna stad: man tar orimligt mycket betalt för varor och tjänster. Första kvällen gick vi till Frenchman street. Det är en kort gata med massor av barer och restauranger där det spelas levande musik. Massor med folk i barerna och på gatan. Ljudnivån var hög och vi trötta, så vi återvände till hotellet.
Frukost på hotellet var en liten upplevelse i sig. Frukostsalen befann sig utomhus under ett tak. Vi gjorde våfflor som åts med smör och sirap. Sötchock! Vi träffade ett ungt svenskt par som bilat från Nashville, och skulle vidare till Florida nästa dag. Vi gick runt i franska kvarteren hela dagen, njöt av arkitekturen och såg på folklivet. Bourbon street är festargatan och där är alltid gott om folk. Det fanns också många poliser. Man gör allt för att turisterna skall känna sig säkra. Försvinner de, går det utför med stadens finanser. Själv bidrog jag högst ofrivilligt till att bättra på dess ekonomi. Andra dagen tänkte vi åka runt med spårvagn. Alltså köpte jag två dagskort. Det kostade sex dollar och jag stoppade en tjuga i maskinen. Ut kom två biljetter och ett kort som sade att min växel var 14 dollar. Pengarna då? På kortets baksida står det att man inte får växel i pengar. Men man måste ju kunna få pengar någonstans, tänkte jag i min enfald. Vi råkade åka förbi huvudkontoret för stadens transporter och där gick vi in. Det går inte att få sina pengar någonstans. Man kan försöka sälja sitt kort till någon på en hållplats, eftersom man kan köpa nya biljetter med växlen. Sålunda lurade köpte vi turbiljetter till en spöktur för 250 kronor. Turen var intressant och 2 timmar lång och en del historier grymma (i ordets ursprungsbetydelse).
Vi har även fikat gott ,lyssnat på både bra och usel musik och tagit det lugnt. Jag tror inte att jag kommer tillbaka hit. Det är alldeles för dyrt för det man får. Bra festande finns på andra ställen och vill man se städer från 1700-talet finns det många fler och bättre i Europa. Annars är folk vänliga och hjälpsamma. Torgil lade märke till ett annat fenomen. Överallt gick där runt gäng på 10-15 töser i tonåren, alla lite längre än genomsnittet. Torgil undrade var alla pågarna höll hus. När han nu nämnt det började jag också lägga märke till alla dessa gäng med tonårstjejer. Det visade sig pågå en volleybollsturnering i staden, uppenbarligen enbart för tjejer. Nåja, Torgil klagade i alla fall inte :)
Nedan: vägen till "the Big Easy".

karl sven

23 chapters

16 Apr 2020

New Orléans

Louisiana, USA

Återigen misslyckades vi med att komma iväg tidigt. Vi var inte framme i New Orleans förrän halv 8 på kvällen. Alla hotell inom rimligt avstånd till Vieus Carre', franska kvarteret (som mest består av spanskbyggda hus) var orimligt dyra. Vi tog in på ett inom gångavstånd men till standarden var priset högt. Det visade sig vara ett genomgående tema i denna stad: man tar orimligt mycket betalt för varor och tjänster. Första kvällen gick vi till Frenchman street. Det är en kort gata med massor av barer och restauranger där det spelas levande musik. Massor med folk i barerna och på gatan. Ljudnivån var hög och vi trötta, så vi återvände till hotellet.
Frukost på hotellet var en liten upplevelse i sig. Frukostsalen befann sig utomhus under ett tak. Vi gjorde våfflor som åts med smör och sirap. Sötchock! Vi träffade ett ungt svenskt par som bilat från Nashville, och skulle vidare till Florida nästa dag. Vi gick runt i franska kvarteren hela dagen, njöt av arkitekturen och såg på folklivet. Bourbon street är festargatan och där är alltid gott om folk. Det fanns också många poliser. Man gör allt för att turisterna skall känna sig säkra. Försvinner de, går det utför med stadens finanser. Själv bidrog jag högst ofrivilligt till att bättra på dess ekonomi. Andra dagen tänkte vi åka runt med spårvagn. Alltså köpte jag två dagskort. Det kostade sex dollar och jag stoppade en tjuga i maskinen. Ut kom två biljetter och ett kort som sade att min växel var 14 dollar. Pengarna då? På kortets baksida står det att man inte får växel i pengar. Men man måste ju kunna få pengar någonstans, tänkte jag i min enfald. Vi råkade åka förbi huvudkontoret för stadens transporter och där gick vi in. Det går inte att få sina pengar någonstans. Man kan försöka sälja sitt kort till någon på en hållplats, eftersom man kan köpa nya biljetter med växlen. Sålunda lurade köpte vi turbiljetter till en spöktur för 250 kronor. Turen var intressant och 2 timmar lång och en del historier grymma (i ordets ursprungsbetydelse).
Vi har även fikat gott ,lyssnat på både bra och usel musik och tagit det lugnt. Jag tror inte att jag kommer tillbaka hit. Det är alldeles för dyrt för det man får. Bra festande finns på andra ställen och vill man se städer från 1700-talet finns det många fler och bättre i Europa. Annars är folk vänliga och hjälpsamma. Torgil lade märke till ett annat fenomen. Överallt gick där runt gäng på 10-15 töser i tonåren, alla lite längre än genomsnittet. Torgil undrade var alla pågarna höll hus. När han nu nämnt det började jag också lägga märke till alla dessa gäng med tonårstjejer. Det visade sig pågå en volleybollsturnering i staden, uppenbarligen enbart för tjejer. Nåja, Torgil klagade i alla fall inte :)
Nedan: vägen till "the Big Easy".

1. Lång, lång bro över träsket till 2. Torgils rum
till New Orléans

3. Mitt rum :) 4. Staden

5. Libanesisk restaurang, Tarek 6. Just det, staden

7. Piraten Jean Lafittes smedja 8. Voodoo-affär

9. Vårt hotellrum med utgång 10. Amerikansk morgonmad
mot gatan



1. Fint :) 2. Restaurang där det spökar

3. Vacker gata 4. Vi äter New Orléans nationalrätt

5. Restaurangen har ett 6. Mississippi flodångare
tremanna band

7. Spökrestaurang 8. Spökpatrullen

9 Besök i ett spökhus 10. I denna hörna ser man spöken, ibland

Contact:
download from App storedownload from Google play

© 2025 Travel Diaries. All rights reserved.