Death Valley - hett värre

Ytterligare en god natt sömn på The Flamingo i Las Vegas. Vi laddar med bagels, fruktsallad, kaffe och juice inför dagens utmaning - resan genom Death Valley. Den delen av bilkörningen som jag sett som mest utmanande och som skulle visa sig vara en utmaning.

Innan vi drar iväg letar vi upp en mataffär. Att bara hitta en mataffär i närheten av de centrala av Las Vegas visade sig vara enklare sagt än gjort men till slut hamnar vi på en kinesisk ICA. Kul att se det annorlunda utbudet även om vi nöjer oss med juice, vatten och frukt.

Imponerande landskap

Landskapet utanför Las Vegas är flackt med kaktusar och låga buskar längs med den raka vägen. Som en kuliss avslutas landskapet med berg på båda sidor. Vi kör mot Beatty där planen är att ta en paus kanske en fika. Beatty visar sig vara en ödslig småstad och det blev en snabb bensträckare!

Utanför Beatty tar vi en titt på den tidigare blomstrande guldgrävarstaden Rhyolite som hade en kort blomstrande från 1904 till ca 1910. Idag är staden helt lämnat åt sitt öde och står som ett sorgset monument över en svunnen tid.

Strax utanför Rhyolite går gränsen till nationalparken. Vi befinner oss då på 3800 ft (Las Vegas 2100 ft) och vi har som mest upplevt 109 F

när vi kör in i parken. Resan går neråt. Långt neråt. Naturen är karg, berglandskap och vi glider neråt och sliter på bromsarna. Efter en timme nerför befinner vi oss på 5 ft och ser de imponerande sanddynorna och temperaturen når 112 F (44,5 C)

Därefter börjar en stigning i värmen som till slut tar oss upp till 4800 ft för att återigen ta oss ner mot nästa heta svacka. I hålan Panamint Spring tar vi en kort paus och bestämmer oss för att ta den närmare vägen mot Ridgcrest istället för en ny stigning. Vi kör tillbaka och in på en väg som inte så många andra tar. Undrar varför?

Bra vägar i USA - pyttsan, del 1

Vår avstickare som inte innehåller så mycket stigning visar sig ha en massa andra spännande nyheter som t ex att vägunderlaget inte riktigt håller den standard som man är van vid till att asfalten helt enkelt tagit slut!

Vägen som på alla sätt var en utmaning visade också en sida av USA med tung gruvindustri i Trona. En småstad som verkligen är deprimerande. Slitna hus, stängda butiker och tämligen öde, även om någon form av liv verkar finnas.

Framme i Ridgcrest checkar vi in på vårt motell. En kontrast mot Flamingo i Las Vegas. Inte minst den inhängande poolen som kantas av parkeringsplatser och två vältrafikerade vägar. Inte särskilt inbjudan, men vi tar ändå ett dopp innan middagen på Carls Jr, ett hamburgerhak. Betyg på det: F:5, E: 4, M:6, C:2