Ni vet det dar fenomenet nar man blir blind for sin omgivning, nar man inte langre ser det vackra i den miljo man hela tiden vistas i. Sa ar det antagligen hemma i Sverige, vilket man marker nar manniskor fragar varfor man borde besoka Sverige. Det finns sakert tusen skal, men nar man val far fragan ar det ofta svart att svara pa. Hade jag bott i Sapa, i norra Vietnam, da hade jag aldrig varit blind. Det ar sa obeskrivligt vackert med sina risterraser, sma byar, fargstarka manniskor och frigaende djur, allting omgivet av grona bergstoppar. Dimman va stundtals ganska tat under var tre dagars vistelse och vandring dar, men det gav nog bara ytterligare en dimension till vyerna. Igar kom vi aterigen tillbaka till Hanoi och jag angrar inte en sekund att vi tog en spontantrip norrut. Forutom att det stundtals var ganska kallt var turen helt fantastisk. Forsta dagen fick vi en privat guide som tog oss med till en festival, men ocksa en narliggande by och ett antal vattenfall. Andra dagen var det vi och cirka tio personer till som gav oss ut pa en bra mycket mer kravande vandring. Med lera och smala passager var man bra nara att ramla ett par ganger, men lyckades faktiskt att undvika det. Vi traffade tva andra backpackers som, liksom oss, skulle tillbringa natten hemma hos en familj. Dar bodde vi tio personer, varav tva andra svenskar. Vi at mat, drack for mycket risvin, spelade kort och hade en helt grym kvall. Den sista dagen var jobbigast. Att bakfull vandra genom stock och sten ar inget jag rekommenderar, men vi klarade oss och det har ar latt nagot jag kommer att komma ihag i resten av mitt liv. Nu vill jag bara vandra mer och mer, kanske blir Norrland nasta!
Imorgon aker vi till Halong Bay for ett par dagar bland de unika oarna. Sedan bar det av soderut. Hoppas allt ar bra hemma i Sverige!