Tack Borneo. Tack for att vi far mojligheten att vara har. Tack for att du ar sa obeskrivligt vacker. Tack for att du under den senaste veckan gett mig helt oforglomliga upplevelser. Tack for att du ar du helt enkelt.

Ja, vart ska jag borja? Bland koraller och fiskar pa havets botten, eller kanske langt over molnen pa Sydostasiens hogst belagna punkt, eller ska jag istallet borja bland orangutangerna, nasaporna och krokodilerna djupt in i den fascinerande djungeln, ett oerhort svart val tycker jag. Den senaste veckan har vi kommit till den del av vart aventyr som iallafall jag langtat mest till. I dagslaget har vi varit pa resande fot sa pass lange att allt kanns sa otroligt latt och smidigt har borta, nast intill inget gor mig nervos langre, vilket ofta var fallet dar i borjan av januari. Darfor passar det sa oforskamt bra att manga av de allra storsta och roligaste aktiviteterna ager rum har i Malaysia. Medan Max fortfarande var kvar har pa Borneo hann vi med ett par dyk nagra kilometer utanfor Kota Kinabalu. Nar han sedan flygit tillbaka till Thailand paborjade vi var vandring till toppen av Mount Kinabalu, bade det varsta och basta jag nagonsin gjort i hela mitt liv. Efter tva dagar, 9 kilometer och en klattring pa nara 3 000 meter stod vi till sist 4 000 meter over havet och blickade ut over molnen medan solen sakta steg upp for att satta ytterligare en dag i rullning. Sa knapptyst, sa vackert, sa obeskrivligt. Inget slar omgivningen vi fick beskada den morgonen. Efter att vi halvt doda lyckats ta oss ner igen hoppade vi pa en allman buss som hade vagarna forbi, den tog oss till staden Sepilok. Har finns ett rehabiliteringscenter for orangutanger som vid tidig alder forlora sina modrar, ofta pa grund av palmplanteringar och annan skovling av skog. Att fa se detta fantastiska djur bara pa en armlangs avstand var aven det helt ofattbart. Darefter fortsatte vi var resa djupare in i Borneo till Kinabatangan som ar ons langsta flod. Har bodde vi i tva natter, mitt ute i djungeln, gjorde flertalet batturer och vandrade bland spindlar, ormar och andra insekter mitt i natten. Naturen har ar nagot jag alltid dromt om att uppleva, om jag ar besviken? Verkligen inte! Idag kom vi aterigen tillbaka till Kota Kinabalu. Imorgon atergar vi till radioskuggan da vi beger oss till en "ode" strand for att sola och bara koppla av, kanns som vi ar varda det. Nu ar det mindre an tva veckor kvar innan planet lyfter mot Sverige. Jag langtar faktiskt, ska bli skont att inte langre ha hela sitt liv i en 20 kilo tung ryggsack. Nu far bilderna ta over ordet, for vi ska pa bio, Batman vs Superman.