"Its a wonderful time to be alive". Jag tror att det var pa arets Oscars-gala som nagon form av vinnare avslutade sitt obligatoriska tacktal med just det citatet, jag kan inte mer an instamma. Jag har haft turen att fodas i ett land dar fred ar en konstant medresenar, jag har haft turen att fodas i ett land vars ledare inte valdtar sitt eget folk, jag har haft turen att fodas i ett land dar varje manniska far vara, tycka och tanka precis vad de vill, jag har haft turen att fodas i Sverige. Dessutom har jag haft turen att vaxa upp pa landet med min fantastiska familj, jag har haft turen att kunna ga till skolan istallet for att jobba 6 dagar i veckan vid 15-ars alder, jag har haft turen att tjana tillrackligt med pengar for att vid flertalet tillfallen kunna lamna mitt hemlands granser, jag har haft turen att kunna upptacka varlden. Det ar fa manniskor i var unika varld som har alla dessa mojligheter, manga har inte ens tillrackligt med tak over huvudet eller mat i magen. Sa vad gor vi med det har fantastiska privilegiet som vi har fatt? For min egna del vet jag inte annu, men pa nagot satt ska jag gora den har varlden till en battre plats, for en, tva eller mangder av manniskor, hur klyschigt det an later.

Nu nar jag fatt vadra tankarna lite sa far jag val aterga till vad den har bloggen egentligen handlar om, vart aventyr i Sydostasien.

----
Struntar i en uppdatering här, vi hoppar till nästa kapitel!