Utflyktsdag bland rosa drömmar och röda städer

Wow vilken dag!! Sinnet är alldeles uppfyllt av intryck!
Ylva tog oss med på en utflyktsdag som hette duga. Jätteroligt!

Lavendelfält!
Vi började med att åka och se lavendelfält. Å, så vackert!! Från en höjd såg vi ner i en dalgång där fälten bredde ut sig som ett lapptäcke i skimrande skiftande blå nyanser. Från ljust blått via lila till nästa svart. Att sedan ett kort stund senare få stå bland rader av lavendelbuskar, surrande av berusade bin var helt otroligt! Här och var sågs handskrivna skyltar med pilar mot gårdar som det gick att köpa lavendelhonung på. Jag är så lycklig att få ha sett lavendelfält i Provence! Det glömmer jag aldrig!

Sault
Vi åkte upp på berget igen, till byn Sault. Där vandrade vi omkring bland marknadsstånd för att sedan sätta oss att äta i skuggan på en restaurang. Maten är så god i den här delen av världen! Vi får ta med inspirationen hem och försöka laga mer franskt hemma. Åtminstone så länge det finns färska grönsaker i säsong. I en liten affär hittade jag en solfjäder med cikador på. Den är skön att ha i hettan. Och riktigt snygg.

Den röda staden

Efter Saut for vi till Rousillion - den röda staden. Jag visste inte att det fanns så många nyanser av ockra! Smala vindlande gränder och hus i fabtastiska glödande nyanser av rött, orange, sandfärg mm. Alldeles bredvid staden fanns ett område där man brutit ockra, färgpigment. Plötsligt kändes det som om vi förflyttats till en lummig version av Grand Canyon, eller Mexico. Avrundande eroderade klippor i olika schatteringar av ockra glödde i den varma solen. Det var mäktigt att se!

Bönetystnad och skräniga bröllopsgäster
Vi fortsatte vår utflykt till ett kloster. L'abbaye de Sénanque. Längst in i en dal, med höga bergsidor omkring sig låg kommuniteten inbäddad i grönska. Och framför klosterkyrkan låg deras lavendelfält. Det var så vackert och stämningsfullt att komma dit. Det är ett katolskt kloster där delar av anläggningen är öppet för turister. Anders kände sig inte riktigt klädd för att gå in i klosterkyrkan med shorts men jag gick in lite kort. Det var så stillsamt därinne. Som om tiden stod still. Och på många sätt tror jag också att den gjorde det. Några satt och bad i bänkarna och jag passade också på att knäppa mina händer och tacka för nära och kära och för den stora nåden att få göra den här resan med Anders.
På klosterområdet fanns också två bröllopssällskap. Det är visst så att det är populärt att ta bröllopsfoton bland klostrets lavendelfält. Vi såg två brudpar med fotografer som stod i typiska bröllopsposer bland blommorna. Det kändes bara så mal placé att höra skräniga bröllopsgäster skåla i champange bara ett stenkast från en tyst klosterkyrka försänkt i bön och stillhet. Vi tog med oss den friden tillbaks till bilen.

La vie en rose
Ett av stoppen på vår utflyktsdag var av ett annat slag än de övriga. Tänk in en dröm av rosa, fluff, fjädrar, zebrarandigt tillsammans med

guld och bilder på engelska bulldogs. Toppa detta med sammetsklädda fåtöljer och bakverk som ur en saga. Då har du snygg-kitschens mecca ”La vie en rose”! Ett kafé väl värt att besöka. Tusen tack Ylva för att du gjorde mitt liv vackrare genom att ta oss dit! Vi fikade i denna dröm av färg och kristyr! Oförglömligt!! Njutningsfullt! Och riktigt riktigt kul! Det skulle absolut finnas en ”La vie en rose” i Vänersborg!